När vi väljer gummimaterial för olika konstruktioner finns flera viktiga faktorer att ta hänsyn till. Varje gummityp har specifika egenskaper som avgör dess lämplighet för olika ändamål och miljöer.
Vi börjar alltid med att identifiera kraven och förhållandena som materialet ska uppfylla, inklusive temperatur, tryck, kemisk exponering och mekanisk belastning. Detta ger en grund till vad vi letar efter i valet av gummi. Gummi kännetecknas av låg elasticitetsmodul detta är perfekt för applikationer där elasticitet och fjädring är krävs.
En låg elasticitetsmodul (även kallad E-modul eller Youngs modul) innebär att materialet är mjukt och flexibelt. Elasticitetsmodulen är ett mått på hur mycket ett material deformeras (ändrar form) under belastning. Ett material med låg elasticitetsmodul, såsom gummi, kommer att “deformeras” (ge vika) relativt enkelt vid belastning men kan samtidigt återfå sin ursprungliga form när belastningen tas bort. Detta innebär att en låg elasticitetsmodul är optimat för dämpande syften eller i samband med skydd.
Hårdhet & resistens
En annan av de mest avgörande egenskaperna är hårdheten, som vanligen mäts i °IRH eller Shore A. Gummi med hög “hårdhet” ger då bättre dämpning och ett hårdare skydd. Packningar med hårdheter mellan 70 och 80 °IRH är vanliga, där högre hårdhet lämpar sig för högre tryck. Vid mycket höga tryck kompletteras ofta tätningar med stödringar för ökad hållfasthet.
Vid belastning skiljer vi på statisk och dynamisk belastning. Generellt är gummi bäst lämpat för tryckbelastning eftersom brottgränsen är högre och risken för skador mindre jämfört med dragbelastning. En riktlinje är att deformationen inte bör överstiga 25 % vid tryckbelastning och 15 % vid dragning för ordinära gummimaterial med en dragbrottgräns på cirka 10 MPa.
Sättning, eller kvarstående deformation efter tryckbelastning, är också en viktig parameter, eftersom den påverkar livslängden hos tätningar. Vanligtvis bör inte sättningen överstiga 80 % om en fullgod tätning ska upprätthållas.
Åldringsegenskaper och resistens mot olika medier är ytterligare kritiska aspekter. Vissa gummin, exempelvis naturgummi (NR) och nitrilgummi (NBR), är känsliga för ozon och åldras snabbare vid exponering för luftens syre, värme och väder. Om applikationen kräver god åldring och ozonbeständighet rekommenderas fluorgummi (FPM) eller etenpropengummi (EPDM).
Kemikalier och oljor
För applikationer som involverar kontakt med oljor och bränslen krävs noggrant val. Nitrilgummi (NBR) har god resistens mot oljor och bränslen, men har samtidigt sämre köldbeständighet. Hydrerat nitrilgummi (HNBR) erbjuder bättre åldringsresistens och högre temperaturtolerans än traditionellt NBR, vilket kan vara fördelaktigt i mer krävande miljöer.
Ett annat material med hög resistens mot både värme och kyla är silikongummi (Q). Trots sina utmärkta termiska egenskaper är dock silikongummi känsligt för mekanisk påverkan och aromatiska oljor. Kemikalier och oljor
För applikationer som involverar kontakt med oljor och bränslen krävs noggrant val. Nitrilgummi (NBR) har god resistens mot oljor och bränslen, men har samtidigt sämre köldbeständighet. Hydrerat nitrilgummi (HNBR) erbjuder bättre åldringsresistens och högre temperaturtolerans än traditionellt NBR, vilket kan vara fördelaktigt i mer krävande miljöer.
Ett annat material med hög resistens mot både värme och kyla är silikongummi (Q). Trots sina utmärkta termiska egenskaper är dock silikongummi känsligt för mekanisk påverkan och aromatiska oljor.
För att sammanfatta valprocessen…
…tänk på följande faktorer:
- Mekaniska krav och belastningstyper
- Temperaturspann och miljöförhållanden
- Exponering för kemikalier och vätskor
- Åldrings- och ozonresistens
Genom att noggrant bedöma dessa faktorer utifrån era specifika applikationer säkerställer vi att rätt gummimaterial väljs, vilket ger optimal funktionalitet och hållbarhet i era konstruktioner. Känner ni er fortfarande vilse i valet av gummi? Då är det bäst att rådfråga en expert på ämnet.
